Del 4

Dagen efter går Ashia upp tidigt. Hon gör sig klar och börjar promenera mot gymmet. Efter en dusch börjar hon gå mot stadshuset. Hon tänker hela tiden på sin familj. Hennes döda familj. Hon föreställer sig hur det måste ha varit att brinna till döds. Hon föreställer sig den brännande värmen på skinnet som bränner hela vägen in i märgen och den skrämmande känslan av att vara hjälplös. Sen går hennes tankar mot hennes två bröder som dog i anfallet vid hamnstaden. Hur dem hörde mullret av vapen bakom sig och en kula borrade sig in i deras kropp och att dem sen hjälplöst föll ihop. Sen vandrade hennes känslor vidare mot hennes mamma. Hennes mamma. Hon saknade henne oerhört mycket. Hon föreställde sig smärtan av infektion och vetskapen att man kommer att dö. Att inte kunna få sjukvård, helt hjälplös. Hela hennes familj dog. Hjälplöst. Grymt. Men inte hon.

Ashia inser att hon gråter och har borrat in naglarna så hårt i handflatan att det blöder. Ashia är arg. Hon är arg på dem människor som tog allt och alla hon älskade och hennes liv ifrån henne. Hon plockar upp en sten på marken och kastar den hårt i asfalten. Tyvärr studsar den i en grop och flyger tillbaka mot henne. Den träffar henne på armen och lämnar ett rött märke. Inte ens en sten kan visa lite nåd.

Resten av biten går Ashia lugnt, andas djupt och koncentrerar sig på att lugna ner sig. Hon vill inte se helt vild ut när hon går in i stadshuset. Stadshuset är ett stort vackert hus.. Ashia kan inte låta bli att fascineras av att människor har byggt det. Det är helt fantastiskt.

 '
Allt går bra och när papperna är påskrivna är hon registrerad som en fiskare. Hon bestämmer själv sina arbetstider, vilket definitivt är en bonus. Och om hon och Chi någonsin får barn kan hon sluta jobba när hon vill och börja igen när hon vill. Hon har ingenting att göra idag, Chi jobbar och hon känner ingen annan i staden, så hon går till en liten sjö uppe på ett högt berg och ställer sig och fiskar. Av kommunen fick hon ett nytt, bättre fiskespö när hon blev fiskare.

Det dröjer inte länge innan hon får napp, men tyvärr är det bara en död padda. Den är visserligen stor, men den är död och duger inte till någonting.

Lite senare på eftermiddagen får hon äntligen något vettigt. Ashia vet inte vad det är för fisk men den är stor och frisk och hon får rejält betalt för den.

När Ashia kommer vattnar hon sin trädgård, som snart kommer att leverera saftiga frukter.

Den kvällen sov Ashia lite oroligt. Imorgon hade hon stora saker planerat, och hon var orolig att det inte skulle bli som hon tänkt sig. Tillslut fick hon lite sömn.

Dagen efter gick Ashia upp och åkte till stranden hon sett första gången hon fiskade. Hon tar upp sin företags telefon som hon fick av kommunen och ringer till Chi. "Hej" svarar Chi i telefonen. "Hej Chi, det är Ashia" sa Ashia glatt. "Hej Ashia, vad är det?" "Kan du komma till Teardrop beach, nu?" säger Ashia bestämt. "Ja, jag är där om några minuter, ses där. hejdå" säger Chi. "Hejdå" svarar Ashia och lägger på luren.

Några minuter senare kommer Chi inspringande på stranden i arbetskläder. Ashia skrattar. "Jag kom direkt från jobbet, så fort jag kunde." säger Chi med ett leende. Ashia och Chi ställer sig mitt på stranden. "Chi, vill du gifta dig med mig, här och nu?" frågar Ashia osäkert. Chi ler brett. "Klart jag vill Ashia. Jag skulle gifta mig med dig om och om igen varje dag om jag kunnat." säger Chi med ett leende. Dem byter ringar där på stranden. Dem är helt ensamma. Sen blickar dem ut över havet, ler mot varandra och kysses.