Hennes granne Chi Ensamcica. Hon tänkte på efternamnet. Ensamcica. Det kunde lätt uttalas fel om man bara läste det. Men mannen uttalade det "Ensamchika" när han sa det, så det var så det var. Ashia hörde på hans namn att han inte kom härifrån. Han var mycket trevlig och dem stod och pratade länge.
Sent på kvällen kommer Ashia på att det är väldigt sent. Chi frågar om Ashia vill sova över, men hon tackar nej. Hon känner inte Chi tillräckligt bra ännu. Den natten sover Ashia riktigt gott, dels för att hon är trött, dels för att hon är glad.
Dagen efter går Ashia upp tidigt och äter ivrigt frukost. Efter frukosten ringer hon till Chi och undrar om han vill komma över. Han har inget för sig, så han tackar ja.
När Chi kommer dit håller han något bakom ryggen. Dem hälsar och Ashia sträcker nyfiket på sig för att kolla vad Chi har med sig. Chi räcker fram en bukett med vackra, lilla blommor. Ashia blir alldeles till sig. Hon tar blommorna och luktar på dem. Hon ler. "Tack" säger Ashia med ett leende. "Allting för dig, min sköna" säger Chi med en förförisk röst.
Chi och Ashia står och flörtar med varandra länge. Ashia glömmer helt bort tid och rum. Nu är det bara hon och Chi, för evigt. Helt plötsligt säger Chi "Jag älskar dig Ashia". Ashia kysser honom. Först är hon rädd att Chi ska backa ur, men det gör han inte. Istället drar han henne intill sig och kysser henne igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar