Del 1

Ashia hade inte mycket. Ett skjul med toalett var det enda tak hon hade över huvudet. Utanför skjulet hade hon en skänk, en gammal kyl och en dålig säng. Men det var allt hon hade haft råd med. Hon hade blivit tvungen att bo i den fattigare, äckliga delen av staden. Hon hade ingenting att försörja sig på och ytterst lite mat i kylskåpet. Tanken på att hösten skulle komma gjorde henne nervös. Dem hade aldrig haft problem med kyla i hennes hemland. Hennes gamla hemland rättade hon sig själv. Detta var hennes nya hemland. Här var hennes hem.

Men någonting gav henne hopp. Bredvid hennes tomt låg en soptipp. Folk ställde gamla söndriga saker och skrot där. Soptippen kunde hålla henne vid liv. Hon gick över till skroten och tittade runt. Hon hittade två stolar och en spis. Dem bar hon hem och ställde att vänta på henne. Sen gick hon tillbaka till soptippen igen. "Åh nej" tänkte hon. Det var några andra personer där. En mamma och två barn. Ashia smög försiktigt genom det höga gräset och började rota i en hög med skrot, gömd i buskarna. Hon hittade massor av skrot som hon sålde till stadens järnhandlare. Hon fick rätt så mycket pengar, det var ju ganska mycket skrot. Fylld av hopp gick hon till affären och köpte ett bord, sen släpade hon det hela vägen hem. Bordet kostade nästan alla pengar hon fick för skrotet, men det var värt det. Hon placerade dem halvtrasiga stolarna vid bordet och tittade på det hon hade. "Början på något stort" tänkte hon och log.

Hon började göra lite mat, en grönsakssallad fick det bli till middag. Det var inte mycket eller mättande, men det räckte för att få magen att sluta kurra. Som det såg ut nu kunde hon bara äta ett mål om dagen, tyvärr. Hon åt vid bordet och stolarna var inte dem bästa, men dem dög. Så fort hon hade råd skulle hon piffa upp stolarna lite och laga spisen.

Dagen efter gick hon till soptippen igen och hittade en kamera. Kameran var i fint skick och hon förstod inte varför någon kastat bort den. Själv hade hon ingen användning av kameran, så hon sålde den. Hon fick en del pengar som räckte till att laga båda stolarna eller bara spisen. Hon lagade spisen, så hon kunde få varm mat. Varm mat. Det var något hon saknat länge.

Den natten sov hon gott. Det började gå framåt. Nu hade hon både spis och matbord. Men knappt någon mat i kylen. På morgonen satte hon sig upp. Ivrigt klädde hon på sig sina slitna kläder. Någon frukost blev det inte, men hon hade annat för sig. Hon visste hur hon skulle få mer mat. Hon kunde odla mat. Och så småningom kanske skaffa sig ett jobb.

Ashia hade börjar lukta riktigt äckligt och kände att det var dags för en dusch. Men hon hade ingen dusch. Hon försökte komma på ett ställe där det fanns dusch. Gymmet. Hon promenerade till gymmet och gick in på tjejernas. Efter att ha duschat gick hon till affären. På vägen dit såg hon en stor regnbåge som sträckte sig över halva ön. Hon log. Den var vacker, regnbågen. Hon hade lite pengar kvar och köpte ett äpple och tre frön, ett salladsfrö och två äppleträdsfrö.

Direkt när hon kommer hem planterar Ashia alla frön. Hon bygger upp ett staket runt plantorna, hon minns hur djur kunde komma och förstöra deras plantor före det att hennes pappa reste ett staket runt deras odling.

Hon går över till soptippen och hittar en till stol och lite skrot som hon också säljer. Med lite mer pengar i hushållskassan går hon hem.

Mitt i natten måste Ashia gå in på toaletten för att det haglar så mycket. Hon somnar sittandes på toalettstolen. Hon vaknar till och sitter vaken i flera timmar. När ovädret äntligen slutar går hon ut och...